Lite historia om
Härnösands Curlingklubb

Från naturis på Ängevallen till egen curlinghall på Högslätten
Härnösands första curlingbana spolades upp på Ängevallen, Härnösands idrottsplats. Den försågs med sarger och lånad materielbarack. Första spelsäsongen avslutades med följande något vemodiga, nordströmska anteckning i protokollsboken: "Bland de långsamt försvinnande resterna av vad som under ett par månader varit en med svett och kärlek omhuldad lekplats våra curlingbröder tillvaratogs klubbens materiel i stenar, kvastar, hyvel, fothack m m och nedmonterades sarger och materielbarack. Säsongen var definitivt slut" (4 april 1950).

På Ängevallen kom klubben att husera i nio säsonger. Där var idylliskt och banan var skyddad för de nordliga vindarna av tät granskog, men öppen för nederbörden. Snöskottning såväl före som under matcherna hörde till spelarnas vardag. Pebbling förekom inte.
Naturisen var nyckfull. Krönikören minns med viss skam vilka svårigheter han hade att komma fram till boet under varma dagar, då isen var mjuk och rentav vattentäckt. Att ställa in tävlingar på grund av sträng kyla eller plusgrader kom sällan ifråga.

Ny anläggning

Efter år av diskussioner och förhandlingar med stadens styrande skrev klubben i mars 1963 på ett avtal , enligt vilken klubben för en egen insats på 35 000 kronor fick en konstfryst anläggning utan tak, med tre banor i bredd på Högslätten, i samma läge som tidigare hallen och nu den nya NHL-hockeybanan ligger i dag.
Det var en stor dag i klubbens historia den 7 november 1964, när banorna invigdes genom att Svenska Curlingförbundets ordförande Per Ödlund satte den första stenen.
Nästa uppbyggnadssteg togs 5 år senare, när klubben i september 1969 kunde hålla taklagsfest för de arbetare som hade satt tak över banorna. Det var en anläggning på pelare utan heltäckande väggar. Slut på snöskottningen trodde man! Men icke, det blev efter hand uppenbart att man måste sätta upp väggar, för att slippa snö på banorna. Detta skedde något provisoriskt, med huvudsakligen glasmaterial på tre väggar, och gallondraperier på kortsidan mot den värmestuga, som hade flyttats hit från Ängevallen..
Den nya anläggningen var en avsevärd förbättring jämfört med den idylliska bana på Ängevallen som man hade lämnat sju år tidigare. Men den kändes trots allt som ett provisorium, som dessutom uppvisade en del brister. Kylaggregatet var underdimensionerat, och man hade problem med kondens i hallen. Dessutom började man växa ur anläggningen en ökning till fyra banor krävdes för att möta den växande medlemskadern och för att möjliggöra kommande arrangemang av större tävlingar. I slutet av 1979 beslöt klubben därför att satsa på en helt ny hall, alternativt en om och tillbyggnad av den befintliga.

Ombyggnad av hallen

Man var till att börja med klar över att en mycket stor arbetsinsats måste krävas av medlemmarna, men också medlemmarnas ekonomiska stöd. Vidare måste man ha stöd från det allmänna, främst från staden.

Efter mycket förhandlande blev det klart att ett statligt energibidrag på 90 000 kr kunde erhållas. Kommunen tyckte sig dock ej kunna lämna ett kontant bidrag, men utfäste sig att teckna borgen för ett banklån upp till 210 000 kr. Med detta i ryggen begärde klubben och fick byggnadslov den 4 maj 1981, och på ett stormöte en vecka senare beslöt klubben att styrelsen skulle gå ut till medlemmarna och begära att få låna 2 500 kr av var och en mot revers.

Klubbens medlemmar delades in i arbetslag män som kvinnor och ungdomar och under hallkommitténs energiska ledning revs klubbhuset, kylrören bars bort, marken grävdes ur, isolerades och fylldes upp med sand och rören bars tillbaka. ABV byggde ny klubbstuga och reste nya väggar med utrymme för ytterligare en bana mot bandybanan samt utförde takläggning.

Hösten 1981 stod så den den nya hallen klar. Det ekonomiska resultatet av hallbygget kan avläsas ur klubbens balansräkning för 1981/82. Skulden uppgick nu till 587 000 kr. Av detta belopp utgjorde 300 000 kr banklån och 122 500 kr lån från medlemmarna (49 medlemmar hade lånat ut vardera 2 500 kr). I balansräkningen för år 1996/97 alltså 15 år senare kunde vår kassör redovisa en helt skuldfri klubb.

Ett idogt frivilligarbete med motionsbingo på Bondsjöhöjden, med bjudningsdanser höst och vår under flera år, med lotterier och fikaförsäljning, tävlingsarrangemang och reklamskyltar i hallen och givetvis medlemsavgifter hade åstadkommit detta goda ekonomiska resultat. En mindre om och tillbyggnad av klubbstugan gjordes 1994, då den erhöll sin nuvarande omfattning. Denna ombyggnad kunde ske med endast en mindre kontantinsats av klubben, men med hjälp av arbetsmarknadsmedel och ett mycket gott stöd av kommunens fritidsförvaltning.